Igår på väg hem mötte jag ett herrelöst äpple. Det kom rullande nerför den branta backen på min gata (ni vet). Ett nästan klotrunt - kunde man se på grund av att det inte wobblade så mycket - Golden Delicious. Först trodde jag att det var en tennisboll. Men det var ett äpple. Märkligt. Jag såg mig omkring men kunde inte upptäcka nån som kunde vara ägare till det. Föreställde mig att det var en gammal pensionär som tappat det ur sin tygpåse efter att ha varit och handlat. Eller en sportig tjej med ipod som inte hörde när äpplet föll ur. Eller en liten kille som
satt och gömde sig i nån buske för att smygkolla på folks reaktioner. Det kändes lite som ett practical joke à la dolda kameran som med plånboken i snöret (ni vet) eller liknande. Inte en endaste person i sikte. Det hade ju inte kunnat rulla så länge. Jag mötte det mitt i backen och det gick gansk fort. Jag fick konstatera att jag inte kunde lösa mysteriet och kastade en lång blick på det till synes bekymmerslösa äpplet innan det rullade vidare och försvann ur mitt synfält där gatan kröks. Jag hoppas det gick bra. Att det inte blev äppelmos av det(måhända var äpplet av en suicidal typ ändå?)... Jag tänkte hursomhelst på det där äpplet innan jag somnade. Hur det kan bli ibland...
Hmmm...
11 år sedan
2 kommentarer:
... en bit av himmlen som ramlat ner i form av ett grönt äpple... du lyssnade väl på Monica Zetterlunds låt "små gröna äpplen" när du kom hem...?
Ja, Newton gick ju till historien efter att ha konfronterats med ett äpple på vift. Bered dig på att stora saker kommer att hända dig!
Skicka en kommentar